På land Kulminationen på vägen till gränsbevakare
Det har flutit mycket vatten under broarna vid Vuoksen sedan den senaste artikeln. Då väntade vi på det hägrande sommarlovet, som blev lite annorlunda för min del. På grund av en beklaglig skada gick min semester i juli åt på soffan med ett gipsat ben och jag returnerade till skolbänken i augusti med kryckor. Tur nog var mitt återhämtande någorlunda bra och jag kunde fortsätta mina studier, även om jag inte kunde delta i alla prövningar.
Slutrakan på utbildningen har fokuserat på hur man agerar som en grupp och en patrull i olika situationer. Även om det man lärt sig i början på året och de lägesbeskrivningar lärarna beskrivit är ännu färska i minnet, har det ändå alltid kommit emot sådana uppgifter som lämnat mig svarslös och lett till totala misslyckanden. Som tur har man lärt sig från dessa och i nästa övning har man varit allt bättre. I övningar som utförts i patruller måste man i tillägg med det som övas även lära sig sociala förmågor, då patrullens uppsättningar har varierat och verksamheten har slipats mer smidig. I början på året övade vi individuella kunskaper och oftast klarar ju man med sig själv. Nu har vi kunnat hamna i en patrull där man inte har de kompisar man känner bäst runt sig. Detta kräver att man funderar på kommunikationen och eventuella lösningar på förhand, då man inte vet hur den andra tänker agera. Detta är endast en positiv och lärorik sak, eftersom i princip kommer alla framtida arbetskompisar att vara obekanta för en och man borde kunna arbeta med alla.
Det som harmar mig mest är att utebli från den legendariska Jukajärvi marschen. Marschen i fråga är 40 kilometer lång och tillhör grundkursen för gränsbevakare. Sträckan ska färdas med en packning på ca. 10 kilogram och ett stormgevär. I år var det Jukajärvis 70 års jubileumsmarsch vilket gjorde marschen ett finare spektakel än vanligt. De tuffaste kursmedlemmarna färdades sträckan två dagar i rad, men alla kommer säkert att komma ihåg upplevelsen för resten av livet. De som inte tidigare utfört marschen i fråga överträffade sig säkert också.
Hittills har höjdpunkten i studierna varit första veckan av övningen i gränssäkerhet. I övningen agerade vi i en gränspatrull och i rollen av en gränskontrollant hela dagen. Hälften av övningsdeltagarna agerade som målpersoner och hälften som tjänstemän. Även om arbetsuppgifternas mångsidighet tilltalar mig, hoppas jag att man i arbetskarriären inte behöver brottas med kriminella gäng lika många gånger under arbetsskiftet. Under de dagar då vi opererade i en gränspatrull vid övningsgränsen började situationen alltid med normal daglig verksamhet som till exempel med att prata med bärplockare i närheten av gränszonen. I slutet av dagen då situationen tillspetsades, skulle vi isolera ett kulisshus där beväpnade personer hade slått sig ner.
I slutet på övningsveckan bekantade vi oss med grunderna i kontroll över en folkmassa vilket innehöll trevlig fysisk motion och gruppering, då till exempel avdelningarna som indelats i patruller bar omkring på en patrullmedlem i tur och ordning längs Immola mo.
Den följande annalkande milstenen är examensfesten i december. Före det har vi ännu en längre arbetspraktik i den kommande arbetsenheten i gränsbevakningssektionerna på landgränsen eller i sjöbevakningssektionerna vid Finska viken och Västra Finland samt slutprovet över det vi lärt oss under året. Vi är såklart inte färdiga då heller, eftersom vi lär oss nya saker hela tiden.
Skribenten studerar vid Grundkurs 30 för gränsbevakare
