På land En blivande gränsbevakares första steg

I januari när jag återvände till Immola hade det redan gått nästan tio år sedan förra studietillfället. Gränsbevakningsväsendet som arrangerar utbildningen kände jag till ganska bra sedan tidigare, varför jag inte var särskilt nervös. För många medstuderande kunde omställningen från det civila tillbaka till militärorganisationen ändå vara ett större språng.

Under de första dagarna och veckorna satt jag mest på lektioner, gjorde mig hemmastadd i huset och bekantade mig med mina studiekamrater. Allt sittande på lektionerna började visserligen kännas i kroppen på envar, men det var inget oöverstigligt hinder eftersom läroämnena var så intressanta i sig.

Skoldagarna pågår huvudsakligen kl. 08.00–16.00 och resten av dygnet kan vi göra vad vi själva anser bäst. Den arrangerande organisationen står för studerandenas inkvartering, det vill säga studerandena har egna rum och kökspersonalen ser till att ingen behöver gå hungrig.

Eftersom jag bor i närheten är jag oftast hemma över natten. Deltagarna i grundkursen kommer från olika håll runtom i Finland och alla har inte möjlighet att åka hem. Den goda stämningen på min egen avdelning gör att jag ganska ofta blir i skolan eftersom jag trivs så bra här.  

Här finns utmärkta möjligheter att motionera på egen hand, på vintern finns skidspår i närheten och på sommaren finns här gott om motionsspår. På kvällarna har vi också tillgång till idrottshallen med gym och simhall.

Coronapandemin har naturligtvis fört med sig utmaningar i studierna. Grundkursen är indelad i tre sektioner och på grund av coronarestriktionerna har det varit svårt att bekanta sig med studerande i de andra sektionerna än den egna. Detta har varit på gott och på ont. Med tanke på hela kursens gruppanpassning har indelningen i sektioner kanske haft en negativ påverkan, men å andra sidan kan gruppandan inom den egna sektionen höja tävlingsandan gentemot de övriga sektionerna. Ett bra exempel på en sådan lekfull tävlingsanda är när vi försöker vara snabbast i att leta efter förbjudna föremål i fordonsundersökningen eller köra runt träningsbanan fortare än de andra.  Allt som allt måste man vara nöjd med arrangemangen eftersom det har varit möjligt att fortsätta med närundervisningen.

När jag tänker tillbaka på början av kursen kan jag konstatera att det var "sjuttons bra". För att citera en bekant: "Det är säkert lättare att anpassa sig till saker och ting när man inte längre är lika grön som militärskåpets dörr." Med andra ord visste jag kanske vad jag hade att vänta mig och ibland kunde jag småle åt de yngre kurskamraternas funderingar.  

Jag tycker att det bästa hittills har varit att studierna har varit praktiskt inriktade och metodiska. Först studerar man varför man gör något och därefter hur man ska göra det i praktiken. För att klargöra föregående mening har till exempel juridikstudierna spelat en stor roll i början av kursen. Det här är fullständigt relevant eftersom nästan allt vi gör grundar sig på lagen, och innan man i studierna i maktmedel får brottas och skjuta måste man veta grunderna till varför man gör något ingrepp. Detsamma gäller i gränsbevaknings- eller gränskontrollstudierna. 

Också den egna sektionen gör skolgången intressant. Här finns människor med många olika bakgrunder som har sammansvetsats förvånansvärt bra. Det finns alltid hjälp om man behöver och ofta kommer någon och frågar innan man ens har förstått att man behöver hjälp.

När det gäller fortsättningen av kursen väntar jag mycket på att vi får tillämpa våra grundläggande kunskaper och på situationer där vi själva får fundera på lämpliga tillvägagångssätt. 

Skribenten studerar vid Grundkurs 30 för gränsbevakare