På land Mångsidigheten fascinerar i hundförarens arbete

Under patrulleringen till fots i gränszonen observerade vi Lallis sätt att markera lukter och intervjuade hundföraren om hans arbete. Samarbetsförmågan och den förståelse som uppkommit med åren kunde tydligt skönjas mellan Lalli och hundföraren. Hundföraren visste till exempel hur Lallis märkningssätt skulle ändra om det var fråga om ett spår av en människa i stället för djurspår. Vi fick också på nära håll följa sökande av föremål när personer som plockat bär i området meddelade om en telefon och en plånbok som de tappat bort. 

Hundföraren som var med oss hade arbetat som hundförare redan i 18 år. Han hade redan i början av sin karriär vid Kivikiekki gränsbevakningsstation blivit intresserad av arbetet som hundförare. Vid stationen hade patrullering i hundpatrull hört till arbetsuppgifterna nästan dagligen. När verksamheten vid Kivikiekki gränsbevakningsstation upphörde hade han flyttat till Vartius och ungefär vid samma tidpunkt hade intresset för hundförararbetet fått honom att söka platsen som hundförare. Han hade fått den första gränshundvalpen 2005. Under den långa karriären som hundförare har motivationen hållits på topp av att arbetet är mångsidigt och att han trivs med hundar. 

Hundförarens arbete har lärt honom att förstå hunden och stärka hundens motivation att utföra en uppgift.  Det traditionella arbetet som patrullman blir mångsidigare av att man som hundförare också tränar hunden. För dessa uppgifter kan man använda upp till 12 timmar arbetstid per vecka.  Så länge hunden är valp har två månaders arbetstimmar reserverats för att träna hunden. En vanlig dag för en hundförare omfattar förutom den traditionella gränskontrollen även hundträning. Mer arbetstid används tillsammans med hunden än för patrullering särskilt när det är snö på marken.
 

Gränshunden Lalli

Även om arbetet som hundförare alltså kräver engagemang och hundföraren ansvarar för hunden även på fritiden, stöder Gränsbevakningsväsendet verksamheten på ett omfattande sätt. Gränsbevakningsväsendet står också för de kostnader som krävs för att ha hunden ända tills hunden går i pension. Endast den månatliga matpenningen har fastställts på förhand, men även den räcker väl till för basutfodringen av hunden. Man behöver inte heller träna hunden ensam, utan hjälp fås alltid av andra hundförare och Gräns- och sjöbevakningsskolan.

Lallis pensionering närmar sig, men hundförarens nya arbetskamrat har redan valts. Hundföraren vid Vartius som patrullerade med oss kommer att få en vuxen hund när hundens förra hundförare går i pension. Under hösten ska hundföraren alltså bekanta sig med sin nya arbetskamrat tillsammans med den tidigare hundföraren. Hundförarens arbete är alltså en livsstil och därför ger Gränsbevakningsväsendet hundförarna till all lycka alltid chansen att ta en ny gränshund. Hundföraren som jag intervjuade konstaterar att hundförarens arbete passar alla som är intresserade av hundar och som har möjlighet att låta hunden vara en del av vardagen även utanför arbetstiden. 

Skribenten var praktikant vid Kajanalands gränsbevakningssektion sommaren 2022

Läs mer:

För Sofia Lakkas arbetspar Nala är arbetet en lek | Rajamedia