Till havs Som dykare vid sjöbevakningssektionen

Mångsidighet är det första ordet som jag kommer på när jag tänker på min arbetsbeskrivning, berättar en dykningsofficer vid Västra Finlands sjöbevakningssektion. Jag arbetar på ett utsjöbevakningsfartyg och vid sidan av min huvudsyssla är jag sjöbevakningssektionens operativa dykare. Sjöbevakningssektionen har ett omfattande arbetsfält som innehåller sjöräddning, gränsövervakning, bekämpning av miljöskador samt myndighetssamarbete i skärgården, och man får inte heller glömma militärt försvar av landet. Dykarens uppgifter liknar dessa sjöbevakningssektionens huvuduppgifter.

Förhållandena varierar mycket eftersom Västra Finlands verksamhetsområde är från Hangö till Uleåborg.  Ju närmare kusten och älvarna man är desto sämre är sikten, ofta noll. På öppet hav och i kyligt vatten kan sikten dock vara mycket bra.  Vattnet är nästan utan undantag kallt på sommar och vinter, åtminstone på ett tiotal meters djup.

Vi har mycket bra utrustning som lämpar sig för Östersjöns alla förhållanden. Det finns olika slags dykutrustningar, självförsörjande och hjälmutrustning. Dessutom använder jag en dykrobot och olika verktyg. 

Vi samarbetar mycket med andra myndigheter. Samarbetet innehåller övningar samt operativa uppgifter som utförs enligt PTG-avtal (Polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet). I det här arbetet ser man också tragiska människoöden, både olyckor och brottsoffer. Även om uppgifterna ibland är tunga är det alltid trevligt att arbeta med goda arbetskamrater.

Dykararbetet har tagit mig till olika resor och uppdrag längs den finska kusten norrut, söderut, österut och västerut, på öppet hav samt till inlandet i åar, sjöar, myrar och tjärnar. Fast jag har tio år bakom mig känns det bara som en bra start.