På land Blogg Sånt händer – Gränshunden Nala har motivationen i skick!
Nytt år, nya upptåg! Och upptåg lär det bli, jag lever ju som bäst mina tonår. Jag fyllde 1 år för ett par veckor sedan. Matte ordnade ett litet födelsedagskalas åt mig och jag fick en egen tårta. Mums! Jag är en ganska stor flicka på 37,5 kilogram. Min vikt lär stanna på den här nivån men om jag tränar riktigt hårt kanske jag ännu kan få lite mera muskler.
Under julen var jag på operation för att dra ut en tand eftersom jag hade stött en av mina framtänder mot något och den hade gått av ända ner till roten. Sånt händer. Operationen gick bra och efter en kort sjukledighet kunde vi igen fortsätta att träna.
Matte har fortsatt att göra skallträningar med mig och jag skäller på matte riktigt exemplariskt. Jag har också fått skälla på den så kallade målpersonen, det vill säga mattes arbetskamrat. Det är roligt. När matte ger mig lov, alltså en befallning, att jag får gå och skälla på målpersonen, springer jag ivrigt fram till målpersonen och börjar skälla. Här är det viktigt att man inte rör vid målpersonen. Spaningsuppdrag måste nog vara en av mina favoritgrenar. Det tränar vi på längs med våren och senare kommer jag att få leta fram människor från sina gömställen med hjälp av min nos.
Vi har varit i en hall och tränat lydnad tillsammans väldigt mycket. I hallen finns en alldeles fantastisk konstgräsmatta. Underlaget är ypperligt i jämförelse med isen och snöslasket utomhus. Tack vare det fina underlaget har vi kunnat träna att hoppa över hinder. Matte befaller mig att hoppa över hindret och efteråt måste jag sitta kvar på andra sidan av hindret tills matte befriar mig. Vanligtvis får jag en boll som belöning för den här träningen. Jippi! Hinderhopp är en av mina favorituppgifter när det handlar om lydnadsträning – det är roligt när man får hoppa högt upp i luften och förverkliga sig själv. Det går också bra att träna andra delområden inom lydnad i hallen.
Vi har varit på många promenader ute på isen och ibland har matte skidat. Först trodde matte att jag skulle vilja jaga skidspetsarna eller stavarna, men de intresserade mig inte. När matte skidar så småspringer jag framför eller bredvid matte. Vi var också och kontrollerade gränsen på skidor och jag har också fått komma med och kontrollera gränsen med snöskoter. Också då springer jag långsamt bredvid eller så börjar jag springa i full fart eftersom jag har så roligt. Tillsammans har vi kontrollerat flera kilometer långa stumpar av gränsen. Det är ett viktigt jobb och samtidigt bra motion.
Att hålla sig i bra form är viktigt för såväl gränshundarna som instruktörerna. Jag är någorlunda bekant med kälkar som färdmedel också innan våra turer till gränsen eftersom vi har besökt ett kälkstall och bekantat oss med kälkar tidigare, det var då när jag var mindre, och som liten har jag varit med och åkt terränghjuling.
De är alltså bekanta mojänger och jag var varken rädd för dem eller brydde mig särskilt mycket om dem. Men den andra gången när vi åkte kälke blev jag först lite för ivrig och skällde åt kälkens medar och sa ett par välvalda ord, men då sa matte att det var dumt gjort och jag slutade och sedan vi gav oss av för att kontrollera gränsen. De följande gångerna har jag kunnat hålla mig i styr. Jag har en tendens att bli lite för ivrig över saker ibland och matte måste säga åt mig att ha lite mer tålamod. Men det är för att jag tycker om att göra saker. Det är viktigt att gränshundar har motivationen i skick och att de tycker om att arbeta tillsammans instruktören.
Även om den här vintern också har varit riktigt trevlig så väntar jag redan ivrigt på sommaren, för då får jag spåra och det är min favoritsyssla. Också där är jag väldigt framåt.
Idag har vi faktiskt en ledig dag och är hemma och vilar oss, äter gott (jag kommer säkert att gå något slags läckert ben) och går på promenad. Att vila och återhämta sig är viktigt, även om jag nog skulle kunna vara igång nästan hela tiden. Men att ligga och gona sig är nog också riktigt trevligt. Nu ska jag lägga mig och sova bredvid matte.
Voff voff!
Nala
