Till havs Samarbete inom sjöräddningen förutsätter planering och beredskap
Den 20 september 2020 fick ett stort finskt kryssningsfartyg bottenkänning i Ålands skärgård. Situationen stabiliserades snabbt, men över 200 personer evakuerades. Endast två månader senare inträffade en motsvarande olycka i närheten av Mariehamns hamn, där ett passagerarfartyg i motsvarande storleksklass var involverat.
Lyckligtvis kunde allvarliga följder undvikas i båda situationerna. Fallen är dock endast enstaka exempel på de många nära ögat-tillbud som sker i Östersjön varje år. I båda fallen inledde Gränsbevakningsväsendet ledningen av räddningsåtgärderna omedelbart och sjöräddningsmyndigheterna var snabbt på plats. I nyhetsinslagen syntes bland annat enheter från Gränsbevakningsväsendet, räddningsverket och frivilliga sjöräddningsföreningar. Hur får man samarbetet mellan dessa aktörer att fungera så bra?
Samarbetsplanen förtydligar sjöräddningsaktörernas ansvar
Gränsbevakningsväsendet är den ledande sjöräddningsmyndigheten. Vid utförandet av sjöräddningsuppdrag utnyttjar Gränsbevakningsväsendet förutom sina egna resurser även andra myndigheters och frivilligas prestationsförmåga enligt principen om närmaste och mest ändamålsenliga enhet för att de som befinner sig i nöd till havs ska få hjälp så snabbt som möjligt. Ett gott myndighetssamarbete gör det möjligt att utnyttja de begränsade resurserna så effektivt som möjligt.
Myndigheternas roller och verksamhet i sådana situationer förtydligas av Samarbetsplanen för beredskap inför marina flertypsolyckor (MoMeVa). Den har skapats som stöd för ledning och administration just med tanke på sådana stor- och flertypsolyckor till havs. I utlandet används ofta termen MRO-plan (Mass Rescue Operation Plan) för motsvarande planer.
Samarbetsplanen har nyligen uppdaterats. Samarbetsplanen är betydelsefull eftersom den förbinder sjöräddningsaktörerna att delta i den gemensamma verksamheten och att utarbeta egna noggrannare planer. I och med planen säkerställer man att alla aktörer är medvetna om de faktorer som påverkar beredskapen och sjöräddningsverksamheten och verkligen arbetar för samma mål. Tack vare den uppdaterade planen förbättras Finlands beredskap för olyckor till havs.
– Det är viktigt att vara medveten om att MoMeVa inte ersätter regionala eller branschspecifika noggrannare beredskapsplaner, som ska utarbetas utifrån MoMeVa. MoMeVa erbjuder enhetliga grunder för dessa planer. I sjöräddningsverksamheten som leds av Gränsbevakningsväsendet har Västra Finlands och Finska vikens sjöbevakningssektioner det operativa regionala ansvaret och spelar en central roll, betonar chefen för sjösäkerhetsenheten vid staben för Gränsbevakningsväsendet, kommendör Mikko Simola.
Planeringsarbetet görs tillsammans
Gränsbevakningsväsendet är Finlands ledande sjöräddningsmyndighet, så gränsbevakningsväsendet ansvarar också för upprätthållandet av samarbetsplanen tillsammans med delegationen för sjöräddningstjänsten. Delegationen bistår Gränsbevakningsväsendet i planeringen och utvecklingen av sjöräddningstjänsten. I delegationen finns representanter för olika sjöräddningsmyndigheter och centrala frivilliga aktörer inom branschen.
Sjöräddningsaktörer är till exempel Nödcentralsverket, Transport- och kommunikationsverket, inrikesministeriets räddningsavdelning, Trafikledsverket, polisen och försvarsmakten. I delegationen som leds av Gränsbevakningsväsendet deltar också inrikesministeriets räddningsavdelning.
– En stor grupp olika organisationer deltar i sjöräddningen, berättar sjöräddningsexpert Sami Järvenpää vid enheten för sjösäkerhet vid staben för Gränsbevakningsväsendet.
– Därför är det viktigt att man utarbetat och uppdaterat planen tillsammans. På så sätt kan vi engagera alla aktörer i samarbetsplanen från början.
På grund av lagändringar samt förändringar i verksamhetsmiljön, verksamhetssätten och samarbetskraven ska planerna uppdateras med jämna mellanrum
De uppdaterade delarna av samarbetsplanen godkändes vid delegationen för sjöräddningstjänstens möte den 18 november 2021. Planen har uppdaterats bland annat så att den motsvarar ändringarna i räddningslagen och lagen om fartygstrafikservice. Till följd av reformen av räddningslagen har bekämpningen av miljöskador på öppet hav överförts till Gränsbevakningsväsendet.
Reformen av lagen om fartygstrafikservice har i sin tur påverkat den s.k. skyddsplatsprocessen, genom vilken fartyg som är i svårigheter styrs till en säker skyddsplats. Båda ändringarna har tydliga beröringspunkter med ansvaret eller verksamhetssätten hos de myndigheter som deltar i sjöräddningen.
– Det är bra att komma ihåg att verksamheten vid flertypsolyckor inleds med att rädda människoliv och kan fortsätta som ett långvarigt uppdrag för att bekämpa miljöskador. Det är ytterst viktigt att alla möjliga resurser snabbt och välkoordinerat kan utnyttjas till exempel då ett passagerarfartyg drabbas av haveri, konstaterar Simola.
Den nya samarbetsplanen förankras i praktiken genom sjöräddningsdistriktens regionala sjöräddningsplaner och olika aktörers egna interna beredskapsplaner. Gräns- och sjöbevakningsskolan, som hör till Gränsbevakningsväsendet, ordnar från och med 2022 samarbetskurser där ett tema är förankring av den uppdaterade samarbetsplanen.
– Planerna ska vara omfattande men samtidigt tydliga. De ska vara aktuella både vad gäller verksamhetsmiljön och lagstiftningen. Den egentliga operativa sjöräddningsverksamheten har en central roll i olyckssituationer. I Finland leds den beroende på händelseplatsen antingen från Finska vikens sjöbevakningssektions ledningscentral i Helsingfors eller från Västra Finlands sjöbevakningssektions ledningscentral i Åbo. Staben för Gränsbevakningsväsendet stöder för sin del ledningen av denna operativa verksamhet bland annat genom att uppdatera MoMeVa, preciserar Simola.
