Till havs Pojken och vargen

Aisopos fabel som nämns i rubriken berör brottsbekämpningsenhetens uppgifter åtminstone när det gäller sjöräddning och brottsbekämpning. 

En person i nöd kan idag kalla på hjälp på många olika sätt, och att ringa torde vara det enklaste. På sjön kan man tillkalla hjälp också med mer traditionella metoder, nödsignaler för att vara exakt. Dessa signaler finns uppräknade i bilaga IV till Konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss från 1972. De mest kända av nödsignalerna som räknas upp i bilagan torde vara en raket med fallskärmsbloss eller handbloss som visar ett rött sken. Röda handbloss kan orsaka fara vid en fotbollsmatch; i havsområdet orsakar de utan undantag en sjöräddningsinsats. 

Enligt 34 kap. 10 § i strafflagen ska den som beträffande en bomb, en eldsvåda, sjönöd, en storolycka eller annan sådan nöd eller fara gör en grundlös anmälan, som är ägnad att utlösa räddnings- eller säkerhetsåtgärder eller väcka panik, för falskt alarm dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Dessutom kan det bli fråga om en stor ersättningsskyldighet för personen. Som exempel kan nämnas kostanden för användning av en sjöräddningshelikopter, som är 4 710 € / 15 minuter.

Sjöbevakningssektionen stöter på falska alarm årligen, ofta vid midsommar, venetiansk afton eller nyårsafton. Förutom det straffrättsliga ansvaret och ersättningsskyldigheten är det skäl att komma ihåg att resurserna i havsområdet är begränsade och att det tar tid att få hjälp.

Enheterna som är ute på uppdrag efter ett falskt alarm kan vara just den hjälp som en person i verklig nöd behöver.

Skribenten är undersökningsledare vid brottsbekämpningsenheten vid Västra Finlands sjöbevakningssektion.