Hoppa till innehåll

Till havs Blogg På svag is

Under vintrar med istäcke hålls räddningsmyndigheterna sysselsatta av personer som gått ner sig på isen. Ytbärgarna stöter på dessa fall varje år i sitt arbete. Antalet varierar något beroende på vintern, men det är helt säkert att de förekommer varje år. En del kommer undan med blotta förskräckelsen och våta kläder. För alla går det däremot inte lika bra.
2.12.2021 12.17
Svag is.

Under en vinter med istäcke kan vattendragen utnyttjas på ett mångsidigt sätt. Pilkfiske, långfärdsskridskoåkning, skidåkning, snöskoteråkning och bilkörning på isvägar är bara en del av den oändliga listan. Byggmaterial kan transporteras till stugorna och under en vinter med tjock is blir arbetsresan flera timmar kortare för de lyckligast lottade. När solen skiner blir man både solbränd och röd om kinderna utan att man ens märker det. I de öppna landskapen får tankarna flyga fritt och havsluften är frisk att andas in.

Faror som emellertid lurar när man rör sig på isen är kallt vatten och hypotermi.

Myndigheterna hålls sysselsatta av personer som rör sig på isen, men det är ingenting vi önskar. Ett sjöräddningsuppdrag kräver insatser av flera myndigheter. Nödcentralen, sjöräddningscentralen, räddningsverket, polisen, hälsovårdens akutvård, frivilliga sjöräddningssällskapet, sjöbevakningssektionen och Bevakningsflygdivisionen, för att nämna några. Om offret fås levande till sjukhuset kan vården i en hjärt-lungmaskin på intensivvårdsavdelningen pågå i flera dagar.

Sjöräddningsuppdraget (Aarne 483) är ett rutinuppdrag för ytbärgarna. Helikoptern lyfter snabbt, på vägen till olycksplatsen tar de på sig ytbärgningsutrustningen, vinschas ner till den som ska räddas ur vaken och så lyfts offret upp i helikoptern med en räddningsögla. I helikoptern klipps de våta kläderna bort och patienten placeras i en varm hypotermipåse. Personer som hamnat under vattnet och är medvetslösa samt lider av hypotermi behöver dessutom syre och hjärtmassage under transporten. Och sedan snabbt iväg till sjukhuset för fortsatt vård.

En yträddare hänger på en vinsch med en annan person.

Få personer som rör sig på isen har faktisk och tillräcklig erfarenhet och nedärvd information om de oberäkneliga isarnas säkerhet. Vanligen känner de flesta till att isen är svag under broar, men den kan också vara förrädisk på ställen med strömmande vatten. Även under en lång köldperiod på hösten kan det hända att vattnet inte fryser på grund av snötäcket och på våren får solen isen att smälta snabbt. Isens tjocklek säger inte hela sanningen om hur bra den håller. När det har regnat blir isen rörformad och bärigheten blir obefintlig.

Isdubbar och sunt förnuft är de bästa livförsäkringarna för den som rör sig på isen. Räddningsdräkterna har utvecklats snabbt och priset torde inte heller utgöra ett hinder för anskaffningen. Det är en utmaning, för att inte säga en omöjlighet, även för så kallade experter att bedöma isens bärkraft. Genom god beredskap och försiktighet skulle många situationer kunna klaras av utan tårar.

En del av dem som gått ner sig på isen återvänder till pimpelfisket följande vinter, medan en del fiskeredskap delas mellan arvingarna.

 

Text: Mikko Terho, chef för Bevakningsflygdivisionens ytbärgnings- och akutvårdsgrupp