Ochranahusets maffiga historia

Byggnaden i nyrenässansstil var ritad av den svenske arkitekten Axel Högberg. Robert Stigell högg ut fyra atlasfigurer ovanför huvudingången. Det fem våningar höga huset hade 216 rum och 47 hushåll (290 personer) flyttade in när huset var färdigt. Personerna som bodde i det nya hyreshuset hade yrken som varierade från hovrättsråd och handelsman till arbetare och handelsbiträde. Huset började kallas Ferninands hus. 

 Byggherren, den svenska målarmästaren Per Erik Färlander, sålde byggnaden till J.E. Wallenius 1891. År 1893 övergick huset via en konkursauktion i Föreningsbankens ägo. Skolstyrelsens inspektör i ryska språket, senare statsrådet Alexander Jefremoff, köpte byggnaden av Föreningsbanken 1897. Alexander Jefremoff sålde byggnaden till ryska staten 1904. Gendarmregeringen och dess stab samt ryska statspolisen Ochranas avdelning i Finland flyttade in i huset. Av detta fick huset sitt andra smeknamn, "Ochranahuset", som hade en dålig klang. Gendarmregeringen verkade i första hand på femte våningen och de övriga lägenheterna i byggnaden hade ändrats om till bostäder för gendarminstitutionens och arméns officerare och underbefäl. Enligt rykten skulle politiska fångar ha förvarats i byggnaden för att sedan transporteras till Sibirien. I verkligheten torde det dock endast ha förrättats förhör i husets lokaler, medan de egentliga häktningscellerna och fängelsehålorna fanns i högvakten och i Skatuddens länsfängelse. En fånge som skulle förhöras transporterades från femte våningen via en hemlig trappa ut på gården och därifrån på nytt till fängelset eller omedelbart vidare till Sibirien. 

Under Gendarmregeringens tid beställdes exakta måttritningar av byggnaden av ryska ingenjörskommandot. Av ritningarna framgår att ryssarna ändrade rumsindelningen i byggnaden genom att riva väggar och badrum som fanns mitt i lägenheterna. På detta sätt bildades de nuvarande långa mittgångarna. 

Under inbördeskriget var byggnaden i röda gardets besittning och i huset verkade åtminstone en tid "Gränsvaktsavdelningen vid arméns, flottans och arbetarnas regionkommitté".

Efter inbördeskriget övergick byggnaden som krigsbyte till finska staten. Tillfällig innehavare var fastighetsavdelningen vid centralavdelningen för krigsbyten. 

Före 1924 hade byggnaden börjat användas av försvarsministeriet. Försvarsministeriet och generalstaben (senare huvudstaben) fanns i huset ända fram till 1939. Under denna tid grundades bl.a. försvarsrådet som leddes av marskalk Mannerheim. Försvarsrådet sammanträdde 1931–1939 i de lokaler där staben för Gränsbevakningsväsendet nu arbetar. Mannerheim hade också ett arbetsrum i anslutning till den dåvarande generalstaben. Enligt rumsfördelningen 1933 låg Mannerheims arbetsrum på fjärde våningen, nuvarande kontorsrum nummer 410. 

Gränsbevakningsväsendet flyttade in 1939. Före totalrenoveringen användes byggnaden av staben för Gränsbevakningsväsendet och huvudstabens bildcentral och vissa avdelningar vid socialministeriet. 

Huset överlevde krigen och klarade sig undan rivningsmanin som riktades mot gamla hus på 1960-talet. En omfattande grundlig renovering gjordes i byggnaden 1987–1991. Då gjordes de största omändringarna i huset och bland annat flygelbyggnaden revs. Den ersattes med en ny del som riktats av arkitekterna Pirkko och Arvi Ilonen. 

När Gränsbevakningsväsendet flyttade till Fiskehamnen 2012 blev ämbetshuset tomt. År 2018 började byggnaden på nytt användas för sitt ursprungliga syfte, dvs. som bostäder.