På land Människohandel är ett brott mot de mänskliga rättigheterna – hur syns den i Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning?
Gränsbevakningsväsendet tar först emot dem som kommer över den yttre gränsen och är därför en myndighet med en unik ställning när det gäller den första kontakten med offer. Det är emellertid inte helt enkelt att identifiera människohandel och ingen svartvit uppgift att profilera offren. I likhet med andra myndigheter är Gränsbevakningsväsendet skyldigt att utbilda sin personal och sörja för att de har den färskaste kunskapen (2011/36/EG).
För artikeln intervjuades en tjänsteman som arbetar vid brottsbekämpningsenheten vid Sydöstra Finlands gränsbevakningssektion och som är särskilt insatt i ärendet.
Vad är människohandel?
Människohandel är en allvarlig form av brottslighet som kränker de rättigheter som gäller individens frihet. Människohandel är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och kan yppa sig bl.a. som utnyttjande av arbetskraft, tvångsprostitution, tvång till brottsliga gärningar, tvångsäktenskap och handel med mänskliga organ.
Människohandel har kriminaliserats i 25 kap. 3 och 3 a § i strafflagen och de internationella bestämmelserna om människohandel är bindande för Finland. I Finland finns ett hjälpsystem för offer för människohandel, som en gång i halvåret statistikför antalet personer som upptagits i systemet. Under perioden 1.1–30.6.2022 upptogs 165 nya klienter i hjälpsystemet. (källa: www.ihmiskauppa.fi) Systemet förvaltas av Migrationsverkets organisation och har sin huvudort i förläggningen i Joutseno.
Precis som andra myndigheter följer Gränsbevakningsväsendet de internationella bestämmelserna om människohandel. Enligt EU-direktiven är en medlemsstat skyldig att hjälpa offren om myndigheten har skäl att misstänka människohandel. Medlemsstaterna ska skapa mekanismer för att identifiera och hjälpa offren i ett tidigt skede. För Gränsbevakningsväsendets del innebär detta till exempel att om det uppstår misstankar om en person som överskrider gränsen görs närmare utredningar om personen för att få klarhet i fallet.
Som myndighet är Gränsbevakningsväsendet skyldigt att utbilda sina anställda och sörja för att de har den senaste kunskapen. På grundkursen för gränsbevakare behandlas i samband med undervisningen i brottsbekämpning bland annat hur man upptäcker människohandelsbrott, identifierar ett eventuellt offer och hänvisar offret till hjälpsystemet. I fortbildningen behandlas frågan på alla karriärkurser som omfattar undervisning i brottsbekämpning.
Människohandel är en utmanande typ av brott eftersom den yppar sig på olika sätt i olika länder.
Act, purpose, means
I artikeln definieras rekvisitet för människohandel med termerna "act + purpose + means, eller " gärning + syfte + metod" på svenska. I nationella lagar ska det alltså konstateras att det är fråga om ett människohandelsbrott när detta rekvisit uppfylls. Till exempel vid arbetsrelaterad människohandel skulle gärningen kunna vara att rekrytera offret, metoden att lura offret och utnyttja hans eller hennes bristande språkkunskaper och syftet att tvinga offret till oavlönat arbete.
- När offret är ett barn räcker det med att definiera gärningen och syftet. Metoderna har då ingen betydelse.
Även ett försök är enligt lagen straffbart såväl när det gäller vuxna som barn.
Vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex utbildas personalen och myndigheterna i medlemsländerna med hjälp av indikatorer som det är viktigt att identifiera för att avslöja människohandel. Indikatorerna utarbetas för enskilda länder och med hjälp av dem kan man bedöma om en person eventuellt är förknippad med människohandel antingen som gärningsman eller offer. Indikatorerna kan ha värderats och Frontex använder indikatorer som visar hög risk, medelhög risk och låg risk. Även i Finland används landsspecifika indikatorer. Det viktigaste är ändå tjänstemännens förmåga att bedöma situationen och förstå definitionen av människohandel.
- Indikatorerna utgör tillsammans risken och därför måste man känna till de landsspecifika riskfaktorerna samt riskfaktorerna för enskilda gränsövergångsställen och transportsätt. När indikatorerna identifieras utgår man från de grundläggande faktorerna. När passet har skaffats, om biljetten har betalats kontant eller med kort, om det är en enkelbiljett, personens resväg och annat vad personen berättar. Med dessa kommer man redan långt i många länder. Om det finns indikatorer måste myndigheten också beakta eventuell människohandel. Om fallen alltid var enkla och okomplicerade skulle brotten kunna identifieras mycket tidigare, till och med i samband med gränskontrollerna.
Det viktigaste är ändå tjänstemännens förmåga att bedöma situationen och förstå definitionen av människohandel.
Utmanande att identifiera människohandel
Människohandel är en utmanande typ av brott eftersom den yppar sig på olika sätt i olika länder.
- I vissa länder kan det förekomma brott som begåtts på ett mycket klart sätt och som gör att man redan i ett tidigt skede kan misstänka brott. En utmaning vid gränsövergångsställena i Finland är att offren vanligen får reda på till exempel den verkliga situationen i anslutning till arbetsförhållandena först när de kommit till arbetsplatsen.
Gränsbevakningsväsendets myndigheter möter personen som reser in i landet vid gränsen och kontrollerar personens dokument och syftet med inresan. Om det uppstår misstankar granskas personen närmare.
- Tyvärr kommer offren ofta till Finland med en positiv attityd och med riktiga dokument, till exempel arbetsavtal. Brottet yppar sig då först i ett senare skede.
Utöver brottsbenämningen människohandel kan ett ärende undersökas till exempel som ockerliknande diskriminering i arbetslivet eller koppleribrott. Då lämnas vissa fall som innehåller element av människohandel utanför människohandelsstatistiken, eftersom brotten undersöks med andra benämningar.
Även om människohandelsfallen sällan avslöjas i samband med själva gränsöverskridningen, beaktar gränsmyndigheterna att det kan vara fråga om människohandel.
Viktigt att vara på alerten
Även om människohandelsfallen sällan avslöjas i samband med själva gränsöverskridningen, beaktar gränsmyndigheterna att det kan vara fråga om människohandel.
- För att identifiera människohandel är det av största vikt att man identifierar metoder och indikatorer och är medveten om hur denna typ av brott ser ut. Även om fallet inte kan lösas genast vid gränsen är det viktigt att anteckna även misstankar för en eventuell senare utredning. Myndigheterna kan till exempel ge telefonnumret till hjälpsystemet för offer för människohandel, dit personen vid behov kan ringa om situationen förvärras och han eller hon upplever sig behöva hjälp av myndigheten.
- Visst vore det fint att kunna lösa brotten genast vid gränsövergångsstället, men realiteterna i fråga om denna typ av brott och att identifiera dem är att offren ofta inser den verkliga situationen och att de blivit offer först när de kommit in i landet.
Offren kommer ofta från främmande länder, behärskar inte språket och känner inte till sina egna rättigheter.
Oron för människohandel är alltid aktuell, men i krissituationer måste myndigheterna vara särskilt uppmärksamma. Kriget i Ukraina har väckt en stark oro i Europa för den stora risken att människor som flytt från Ukraina blir offer för människohandel. Denna risk måste beaktas även i Finland.
Människohandel och människohandlare lever med situationerna och förhållandena och drar nytta av kriser och personers sårbara ställning. Därför måste myndigheterna alltid vara med sin tid.