På land Lapplands fasa Caesar fascinerar Gränsmuseets besökare

Caesar, 1919–1929, var Gränsbevakningsväsendets första gränshund. Och som alltid med legendariska figurer är även Caesar förknippad med tusen historier, en del mer, andra mindre sanna.

”Han kallades för Lapplands fasa. Det sades att han kunde riva en man i stycken. Detta är visserligen en överdrift”, ler museimästare Jani Loijas. 

Caesars död är också förknippad med en historia. Enligt den bet Caesar en högt uppsatt officer som försökte hälsa på hunden. Officeren gav en vecka tid att avliva Caesar. Jani Loijas bekräftar dock inte historien.

”Det finns inget som tyder på detta i handlingarna”, berättar Jani Loijas, utbildad historiker.
Det gick inte att avliva Caesar i en handvändning – enligt Loijas är detta sant. 
”Hunden fördes för avlivning till en annan bevakningsstation 50 kilometer bort, till fots som då var brukligt. Marschen avbröts dock två gånger när Caesar bet av kopplet och återvände till sin hemstation. Han anade sitt öde.”

Till slut bytte handledaren ut kopplet till en metallkedja och Caesar mötte sitt slut. Caesars liv fortsätter dock på Gränsmuseets utställning, där Caesar år efter år är museibesökarnas favorit. 
Utöver Caesar består Gränsmuseets dragplåster av tre dioramor, där Gränsbevakningsväsendets årtionden åskådliggörs med hjälp av scenografi och skyltdockor. Dockorna av bivax är iförda tidsenliga kläder: Salla 1929, Östra Karelen 1943 och Pelkola 1956. Slutligen visas också Gränsmuseets andra uppstoppade hund. Alla dessa år var dramatiska i Finlands och Europas historia, och dioramorna beskriver Gränsbevakningsväsendets roll som en del av den levande historien. 

Museet är dock inte bara en vitrin. Dioramorna är utrustade med rörelsedetektorer som aktiverar ljuduppspelningen för att förstärka åskådarens erfarenhet. Dessutom har museets och dioramornas belysning förbättrats med nya armaturer av branschens främsta aktörer. Nu planeras en webbutställning om flygverksamheten och en virtuell utställning. 
Gränsmuseet fokuserar på att bevara historien om övervakningen av landgränserna och på Gränsbevakningsväsendets flygverksamhet. Sjöbevakningsmuseet i Maritimcentret Vellamo i Kotka har hand om den maritima historien. 

”I bästa fall känns historia
alls inte som arbete”

Gränsmuseet i Immola i Imatra öppnades 1989 som ett internt undervisningsmuseum i anslutning till Sydöstra Finlands gränsbevakningssektion. Senare övergick museet till Gräns- och sjöbevakningsskolan. Snart visade det sig dock att även andra än de studerande är intresserade av museet. Ett avtal om detta ingicks med Imatra stad och nu är museet öppet för alla sommartid och även vintertid enligt överenskommelse. Museet intresserar både de som är intresserade av krigshistoria och andra.

Museimästare Jani Loijas är historiker till sin utbildning. Han blev museimästare 2020 efter att hans föregångare gått i pension. Han är den första museimästaren som inte är gränsman. Jani har tidigare arbetat på fästningsmuseet och Kavallerimuseet i Villmanstrand och bland annat på museet i Kouvola, där han byggde upp en utställning om idrottshistoria. 
Gränsmuseet är en ny arbetsmiljö för Loijas. Museet är en del av Gräns- och sjöbevakningsskolan, vilket gör det till en administrativt annorlunda arbetsmiljö än till exempel städernas museer. 

”Det är väldigt lätt att få stöd och hjälp av Gränsbevakningsväsendets olika aktörer i arbetet”, tackar Loijas.
”Oavsett om det är material eller rå muskelkraft för att flytta utställningsföremål, får man alltid hjälp.”

Loijas berömmer sitt arbete för att vara kreativt och självständigt.
”Jag och mina kollegor är de enda yrkesutbildade personerna inom museibranschen här, så det är upp till oss att driva all praktisk museiverksamhet. Här kan man förverkliga sin kreativitet, planera utställningar och utveckla verksamheten.”

En viktig del av det vardagliga men för den stora allmänheten osynliga museiarbetet är arbetet med samlingar, som också omfattar katalogisering av föremål, fotografier och annat museimaterial i det elektroniska samlingshanteringssystemet. 

”Avsikten är också att ordna föreläsningar om ämnen som berör Gränsbevakningsväsendet, bara coronarestriktionerna lindras. Formellt sett har vi också en undervisningsskyldighet.  Vi ordnar lektioner och föreläsningar om Gränsbevakningsväsendets historia, bland annat för personer som deltar i grundkursen för gränsbevakare och kadetter.”
Historiker lockas också av arkivmaterialet.

”I bästa fall känns historia alls inte som arbete. Det är så intressant att läsa gamla dokument och handlingar.”

Loijas hoppas att han någon gång får tid att också bedriva egen forskning utifrån Gränsmuseets arkiv. 
I dag har han dock händerna fulla med att förnya utställningar, ordna virtuella utställningar och vänta på flytt. Nu finns utställningen i samma byggnad som gränsmilitärhemmet och det nuvarande motionshuset, kontorslokalerna och Gränsmuseets arkiv finns i kasernens gamla telehus. Museet flyttas till stabsbyggnaden i Immola som härstammar från 1930-talet efter renoveringen 2022 eller 2023. 

Mer information: www.raja.fi/rajamuseo