På land Kämpa på med stark gemenskap

Det är lugnt på Gränsjägarkompaniet vid Norra Karelens Gränsbevakningssektion i Onttola. Hemförlovningen närmar sig inom de kommande dagarna, då officerskandidat Laine och sergeant Ratilainen sätter sig ner för att berätta om sin värnplikt, som alldeles strax tar slut. 

Ratilainen berättar att han sökte sig till gränsjägarutbildningen vid uppbåden på grund av utbildningens höga anspråksnivå. Laine tillägger att det som för hans del påverkade hans beslut att söka till utbildningen, var att det finns motivationsnivån bland beväringarna där är mycket hög. Bägge hade hört bra rykten gällande utbildningen av bekanta som avgjort sin beväringstjänst i Onttola.

Både Ratilainen och Laine återspeglar hur ingendera av dem led av nervositet förrän tjänstens början. Bägge förberedde sig inför beväringstjänsten genom att träna sin uthållighet, vilket nyttade dem direkt. Tjänsten startade med att lära sig rutinerna, och då nya rutinerna hade blivit tillägnade så började vardagen rulla på. De tidiga väckningarna störde dem inte heller:

– Vanligtvis vaknar man även tidigare i yrkeslivet. Det är helt trevligt att man måste vakna först vid sex tiden här, säger Ratilainen.

Under hans tjänstetid fungerade Laine som gruppledare. Till gruppledarens uppgifter hörs ansvaret om gruppens utbildning och vardag. Ratilainens uppdrag som underofficerkursens utbildningsassistent var väl liknande. Som tillägg till gruppledning försäkrade han att även hans underordnar även fick erfarenhet av att leda patruller.

”Här utmanas alla”

Gränsjägarutblidningen är enligt Ratilainen och Laine mångsidig. Beväringarna lär sig agera i krävande spanaruppdrag och utmanas även som individer. Den egna inställningen är oftast den avgörande faktorn. Laine berättar hur det inte alltid är trevligt att gå utanför sin komfortzon. Men i efterhand så ser man på saken med andra ögon:

– Man slipper att göra allt möjligt. Speciellt under större övningar då man har en motståndande avdelning, så får man en äkta känsla, säger Laine.

Ratilainen, som vandrat genom sitt hela liv, tycker att de långa övningarna är den bästa delen av utbildningen. Att verka i naturen är en ytterst viktig del av utbildningen, och i Onttola så får man vara en rejäl del av tiden i skogen:

– Ifall du har tidigare vistats en natt ute i skogen, så klarar du dig säkert ett par veckor också på egen hand, fortsätter Ratilainen.

Onttola har enligt Ratilainen och Laine utmärkta förhållanden för att utgöra sin militärtjänst. Garnisonsrestaurangen i Onttola får specialutmärkelse av Laine. Ratilainen igen berättar hur man får bekanta sig med all, och att ingen blir okänd på en liten garnison.  På grund av detta, så är gemenskapen stark.

Laine lyfter fram även utbildarnas yrkeskunnighet och motivation som en av de bästa delarna av utbildningen. Ratilainen är av samma åsikt, och fortsätter med att påpeka hur utbildarna även lyfter fram sina egna erfarenheter och exempel. Lärdom, som endast kan finnas utanför böckernas pärmar.

 

Gemenskapen stärks under riktiga förhållanden

Både Ratilainen och Laine betonar goda lagandans betydelse för tjänstetiden. Gemenskapen och varje individs betydelse för gruppen blir klarare speciellt under krävande förhållanden. Exempelvis under längre marscherna, som kan vara tiotals kilometer långa, så tar man hand om och exempelvis jämna ut ryggsäckens tyngd ifall någon blir efter. Laine och Ratilainen återspeglar också hur efter en viss övning de märkte att deras grupper hade minskat till en bråkdel av vad styrkan var i början av övningen:

– I slutet var vi endast fyra kvar. Det var dock fint att se, att även med en så liten grupp, så klarade vi av oss att dra övningen till slut. Vi hade stark laganda och körde hårt, så det var väl strongt. Vi klarade av övningen oavsett av omständigheterna, minns Laine.

Ratilainen berättar att den största prestationen under hans tjänstetid var den väl utförda underofficerskursen. Laine däremot är stolt över reservofficerkursen, som även berömvärt utfördes. Under tjänstetiden så får man mera ansvar än exempelvis i skolan eller på många arbetsplatser. Under tjänstetiden lär man sig agera i olika situationer, och så får man färdigheter inför framtiden, exempelvis att fungera i ledarroller. Detta är något som båda tycker att de kommer att ha nytta av.

Laine säger att gränsjägarutbildningen lämpar sig för unga som är motiverade, och önskar utmaning och mångsidighet av sin militärtjänst. Utbildningen möjliggör att testa sina egna gränser i säker omgivning. Enligt Ratilainen så är en god baskondition till nytta då man påbörjar sin tjänstetid. Men han understryker ändå speciellt meningen av sammanhållningens betydelse: 

– När man fungerar i smågrupper så lär man sig även känna sina kamrater. Man måste kunna lita på sina lagkamrater. Spanargruppens storlek är tio personer. Och inte en enda av dem är onödig. Man måste kunna alla krigslist och knep.

 

Sanni Savinainen, Kommunikationspraktikant, Norra Karelens GBS