På land Jaktövervakning i Meri-Lappi

Sjöbevakningsstationen är verksam året runt och när löven på träden börjar gulna övergår stationen till höstläge och uppdragen till havs flyttas delvis inåt landet. Jakt är en betydande del av livet och kulturen i området. Jägarna är djupt insatta i sin gren och har ofta fått jaktintresset med modersmjölken. Jakten ser inte till kön eller ålder – på jakt går man i alla åldrar, såväl barn som gamla. 

Sjöbevakarna håller också fortfarande blicken riktad mot havet, eftersom höstens fiskesäsong får fiskarna att bege sig ut för att vittja sina fångstredskap. Vi försöker planera övervakningen så att responstiden för förflyttning från inlandet till havet är så kort som möjligt, och så att patrullerna i området ska ha så omfattande möjligheter att utföra de olika lagstadgade uppgifterna som möjligt.

Jaktsäsongen inleds med åkerjakt på gås i början av augusti, men den riktiga rusningen sker den 20 augusti, då andjakten lockar jaktfolk i mängder till vattendragens stränder. Alla är inte lokala, utan kamouflageklädda jägare kommer också långa vägar från landsorterna inåt landet. Inom Virpiniemi sjöbevakningsstations område är speciellt Liminganlahti ett mycket populärt ställe för sjöfågeljakt tack vare sitt rikliga fågelbestånd.

Övervakningen är något önskvärt.

Säsongen fortsätter med jakten på skogshönsfågel som inleds den 10 september och följande etapp är sedan älgjakten i oktober. Det finns gott om älg i området, så jakten på dem har långa traditioner. Ofta har jägarna varit med i samma jaktförening i flera generationer. Jägarna är många och rödklädda figurer kan skymtas här och var under jaktsäsongen. Den orangegula jaktvästen och hatten kunde vid det här laget ses som en sorts nationaldräkt. 

När en patrull från Virpiniemi station ger sig ut på skogsvägarna är det säkert att de kommer att stöta på ett jaktsällskap, oberoende av väderstreck. Nästan varje höst säger någon att det var första gången han eller hon blev kontrollerad och ofta önskas mer övervakning i området. Därefter fortsätter samtalet oftast med att vi upplyser personen om allt vad sjöbevakningssektionen gör och hur stort verksamhetsområde Virpiniemi sjöbevakningsstation har hand om. När vi berättar att en station övervakar ett område som är större än hela Finska vikens ansvarsområde och att de lagstadgade uppgifterna är många, börjar kunden förstå orsaken till de fåtaliga mötena.

Övervakarna tas i regel emot med gott humör och övervakningen är något önskvärt.

Sjöbevakningsstationernas övervakningsområde sträcker sig i regel till de kommuner som gränsar till havet. För Virpiniemi station innebär detta allt från Övertorneås och Torneås kommungräns söderut ända till Himango i Kalajoki. Till området som ska övervakas har också Tervola kommun anslutits. I området finns tiotals olika älgjaktsföreningar och älgsällskap som övervakas med hjälp av två patruller.

Vapenlicensen måste man ha med sig i fysisk form.

 

Vi försöker påbörja övervakningsdagarna tidigt på morgonen, eftersom jägarna sätter igång redan när det ännu är skumt ute. Älgjägarna samlas när morgonen gryr och jaktledaren kontrollerar de närvarandes tillstånd och att de är i jaktdugligt skick. Detta betyder att jakt och alkohol inte hör ihop. Förr i världen kunde det ibland gå livat till i jaktsällskapen, men numera sköter man sig vid jakten och det finns ytterst sällan något att anmärka på. Jägarna ombeds visa upp ett ikraftvarande jaktkort samt vapenlicens som ger rätt att bära vapnet som personen har med sig. Om en jägare påträffas med ett fordon på vägarna kontrollerar man att vapnet transporteras korrekt, det vill säga i ett skyddsfodral eller ett skyddat utrymme och oladdat. När en jägare rör sig i våtmarker och deras skyddszoner ska han eller hon se till att inte använda blyhagelpatroner. Då och då blir det ännu aktuellt med påföljder på grund av sådana, eftersom användning av blyhagel är tillåten på andra områden än våtmarker, och dessutom är patronerna billigare.

När vi ger anmärkningar eller ålägger någon att visa upp bevis, handlar det oftast om att jägaren glömt något dokument, alltså jaktlicensen eller jaktkortet, hemma eller i bilen. Majoriteten av jägarna använder gratisapplikationen Oma riista, där övervakaren kan se de ikraftvarande jaktlicenserna direkt i telefonen. Vapenlicensen måste man fortfarande ha med sig i fysisk form, eftersom den inte syns i applikationen.

Jägarnas anspråkslösa båtar och avsaknaden av färdigheter som behövs till havs kan ibland orsaka överraskande situationer på havet.

 

När jaktsäsongen börjar blir det i allmänhet en liten topp i antalet sjöräddningsuppdrag. Jägarnas anspråkslösa båtar och avsaknaden av färdigheter som behövs till havs kan ibland orsaka överraskande situationer, och en patrull kallas till hjälp. Samma fenomen har observerats på vårvintern under säljakten. Denna typ av jakt har blivit allt mer populär och jägarna som kommer inifrån landet har inte alltid sådan utrustning och erfarenhet som de rådande förhållandena kräver. Havet och isarna kan överrumpla även den som är van att röra sig till havs, för att inte tala om en jägare som mest rört sig på sjöar.

 

På 2020-talet är jakt en sund naturhobby för hela folket och jaktövervakning en trevlig sysselsättning. Övervakarna tas i regel emot med gott humör och övervakningen är något önskvärt. När allt är i sin ordning är det lätt att vara glad!