I luften I ögat av eldstormen - Gränsbevakningsväsendets helikoptrar stöder släckningsarbetet vid skogsbränder

Gränsbevakningsväsendets Bevakningsflygdivision deltog i släckningsarbetet med helikoptrarna Super Puma och AB412. Därtill var två NH90-helikoptrar från Försvarsmakten samt helikoptern Aslak från den privata sektorn med och släckte branden. 

− Då vi släppte ner vattenpåsar från en höjd på 30−50 meter hade vi en riktig eldstorm under oss, beskriver Joonas Kursu från Bevakningsflygdivisionen. Han är chef för luftfartyget och deltog i räddningsverksamheten. 

− Larmet kom till oss via Västra Finlands sjöbevakningssektions ledningscentral. Det första släckningsuppdraget i Kalajoki kom den 26juni klockan 16.05 och Gränsbevakningsväsendets sista helikopter avslutade sitt uppdrag den 31 juli. Antalet flygtimmar som användes var sammanlagt ca 45. Våra helikoptrar släppte sammanlagt ca 280 kubik vatten över brandfältet. 

− Till våra uppgifter hörde också att flyga befälhavande brandmästare till området, för att hen skulle få en bättre inblick i brandens spridning och på släckningsarbetets inverkan. Det är lättare att gestalta brandfältet från luften, berättar Joonas Kursu. 

Då helikoptrarna används i terrängbränder kan Super Puma transportera en vattensäck på två kubik och den mindre helikoptern AB412 en vattensäck på en kubik. Det går att använda mycket små naturliga vattenområden till påfyllning av släckningssäcken, bara det inte finns ellinjer eller höga byggnader runtom. Det är vanligen bäst att fylla på säcken i en å, eftersom åar ofta erbjuder  bra linjer för landning och uppstigning. Luftfartygens besättning växlar sinsemellan hur de rör sig mellan påfyllnings- och  släckningsområdet.

Spridningen av branden begränsas med helikoptrar

Med hjälp av helikoptrarna strävar man dock endast till att begränsa  att branden sprider sig och det är i regel brandmännen på marken som sköter släckningsarbetet. Särskilt på torvområden krävs det så mycket vatten till släckningsarbetet att det inte är möjligt att släcka branden från luften. 

Pasi Marttinen, biträdande kommendör för Bevakningsflygdivisionen, berättar att utmaningen med släckningsarbeten av stora bränder är att få tillgång till bränsle, flygarbetstidsregler samt att Gränsbevakningsväsendets utrustning inte är dimensionerad till att släcka terrängbränder.

 − Då det finns flera luftfartyg blir de närmaste flygplatsernas bränsletankar snabbt tomma och då måste man hitta på lösningar för att med hjälp av tankbilar få bränsle till områden i närheten . Verksamheten begränsas även av flygarbetstider och vi behöver besättning att byta ut så att vi kan fortsätta verksamheten utan uppehåll. 

− Gränsbevakningsväsendets lagstadgade uppdrag måste alltid skötas först, det vill säga vi kan inte ens tillfälligt på sjöräddningsberedskapens bekostnad ta med alla helikoptrar till släckningsarbeten, poängterar Marttinen.

Under somrarna uppstår det i Finland några tiotals små terrängbränder. År 2018 var ovanligt varm och då hade vi 152 terrängbränder. Terrängbränder på över 200 hektar är däremot sällsynta. Föregående stora terrängbrand, på 250 hektar, härjade 2020 i Muhos.
 

Text: Kirsti Helin

Artikeln har ursprungligen publicerats i tidningen Rajamme Vartijat.