På land Grundkurs 31 för gränsbevakare i mitten av utbildningen

Vi lärde oss att skriva ut böter, övade på det kyrilliska alfabetet och grät på duschgolvet efter en OC-exponering. Studerande på inriktningen sjöbevakning specialiserar sig på sina egna studier i Åbo och vi, studerande på inriktningen gränsbevakning, fortsatte studera i Imatra.

De tre studiemånaderna var ett riktigt språkbad – medan vi slutförde våra svenska och finska språkexamina började vi studera ryska och engelska. För att kunna bli utnämnd till gränsbevakare måste man kunna visa att man har språkkunskaper i det andra inhemska språket. Gräns- och sjöbevakningsskolan erbjuder således statsförvaltningens språkexamen, antingen på svenska eller finska och som kort eller lång lärokurs. För att göra detta ska man först öva inför provet i skolan och sedan göra språktestet som hålls här i skolan. För vissa personer dimper språkcertifikatet tidigare ner i postlådan, medan det för andra krävs lite längre tid och mer ansträngning att få det.

Studierna i ryska började däremot med att öva alfabetet. Att lära sig ett nytt språk var uppiggande för många och många hittar motivationen i de konkreta fördelarna för deras framtida karriärer. På engelska studerade vi fackterminologi och övade på att hålla personliga samtal vid inresa på engelska.

Den internationella arbetsmiljön inom den offentliga förvaltningen kräver alltså vissa språkkunskaper, det går inte att komma ifrån. Förutom språkkunskaper måste man också kunna agera som en del av en patrull och till exempel på en plats under utredning. Under perioden övade vi bland annat på hur man utreder ett misstänkt fall av trafikfylleri och hur man agerar på platsen för händelsen, samt hur man tar ett DNA-prov. Vi övade också utryckningskörning och kunskaper i första hjälpen.

Inget förenar kursdeltagare mer än delad smärta. För många var en av de mest oförglömlia upplevelserna säkert exponeringen för OC-gas under utbildningen i användning av maktmedel. OC-sprejen är ett maktmedel som används av många myndigheter och som i dagligt tal ofta felaktigt kallas pepparsprej. Det orsakar bland annat en brännande känsla i ögonen, på huden och på slemhinnorna, men orsakar inte livsfara. Varje vecka var det en avdelnings tur att få en exponering. Om det hade glömts bort fick man senast vid middagen en påminnelse av några kurskamraters svullna och rodnande ansikten. 

Under perioden besökte vi gränsövergångsstället i Nuijamaa och Joutseno förläggning. Båda besöken var mycket intressanta. Vi såg lite av vardagen vid gränsövergångsstället och de lokaler där några av oss snart kommer att arbeta. Besöket på förläggningen i Joutseno var verkligen intressant och gav större förståelse för hur viktigt samarbetet mellan Migrationsverket och Gränsbevakningsväsendet är.

Under den andra perioden ägde största delen av studierna för dem som valts ut till Västra Finlands förvaltningsenhet rum i Åbo. När det geografiska läget förändrades skiftade också studiernas fokus till maritima ämnen. Till skillnad från resten av grundkursen hade de under perioden t.ex. sjöfartsteoretiska studier, sjösäkerhetsstudier, ytbärgningsutbildning samt rökdykningsutbildning i Obbnäs. Vardagslivet i Åbo skiljer sig från Imatra så att boendet finns i Åbo centrum och utbildningen ligger en kort bilresa bort. Här i Immola kan man däremot ha sitt rum i våningen ovanför klassrummet. Studerande på inriktningen sjöbevakning besökte Immola mot slutet av perioden, men återvände snart till Åbo. Härnäst väntar bland annat ett hypotermitest i det iskalla havet, övningssegling samt kommunikations- och radioutbildningar.

För många har de fysiskt krävande veckorna och uppgifter som hopar sig påverkat mängden fritid. Några av mina kurskompisar medgav att man måste prioritera saker lite annorlunda på kvällarna nu än när skolan började i den första perioden. Jag har också märkt att min kalender fylls på ett helt annat sätt nu än den gjorde för några månader sedan. Skoluppgifter och att hålla sig i form står högst på listan för många när de planerar aktiviteter efter middagen. Vi har dock fortfarande gemensamma hobbyer: vi har gått på Imatra Ketteräs hockeymatcher och några modiga har hoppat fallskärm från ett flygplan. 

I slutet av perioden gick vi ut på fältet för att öva militärt försvar och gruppledarskap. För många var det fysiskt krävande att röra sig, sova och göra saker i terrängen, och det skilde sig mycket från det vanliga skollivet. Efter vår egen övning fick vi delta i en övning för hantering av massinvandring som en del av URA23-övningens målavdelning. Efter den fysiska delen började hela kursen igen med gemensamma studier t.ex. i rättsvetenskap och gränsövervakning.
 

Under perioden fick vi skicka våra önskemål med motiveringar om framtida arbetsenheter till de förvaltningsenheter dit vi hade blivit utvalda före skolstarten. Förvaltningsenheterna är Sydöstra Finlands gränsbevakningssektion, Norra Karelens gränsbevakningssektion, Kajanalands gränsbevakningssektion, Lapplands gränsbevakningssektion, Finska vikens sjöbevakningssektion, Västra Finlands sjöbevakningssektion och Bevakningsflygdivisionen. Vissa förvaltningsenheter har fler arbetsenheter än andra, och antalet gränsbevakare som ska rekryteras varierar från år till år.

Nästa steg för de studerande på grundkursen är att vända blickarna mot arbetspraktiken och sedan mot sommarlovet, som börjar snart.