Hoppa till innehåll

På land Gränsjägarutbildningen kräver självdisciplin

Gränsjägare Santtu Räsänen har varit nöjd med såväl militärtjänstens proviantering som med sina tjänstgöringsuppgifter som spanare. Utbildningen är krävande och intressant.
18.6.2021 15.18

Gränsjägare Santtu Räsänen gjorde sin beväringstjänst i Onttola. Gränsjägarkompaniet vid Norra Karelens gränsbevakningssektion ligger i Kontiolax kommun, cirka tio kilometer från Joensuu centrum. 

Räsänen var spanare i gränsjägarkompaniet och hade till uppgift att skydda och instruera prickskyttar. 

− Vi talar om var de ska skjuta, och om skottet missar bedömer vi hur de kan korrigera skottet. Prickskyttar ser inte själva genom siktet var skottet träffade, berättar Räsänen.

− Detta är den mest eftertraktade halvårsuppgiften i Onttola. Vi är de enda halvårsmännen som får skjuta med prickskyttegevär.

För att klara den krävande utbildningen krävs det självdisciplin.

− Jag tycker att det varit ganska lätt att anpassa sig till den stränga disciplinen i militärtjänsten eftersom jag beredd på det. Om man inte redan har självdisciplin så får man det i rejäla mängder. Pojkar blir definitivt män här.

Spanarutbildningen började på ett skogsläger

När spanarna valdes ut skickades de direkt till ett cirka en vecka långt skogsläger. 

− Där fick vi lära oss allt från början till slut. Arbetet som spanare är mycket kalkylerande och det finns mycket att tänka på, som till exempel vindriktningen.

Santtu Räsänen är nöjd med sin uppgift.

− Före militärtjänsten arbetade jag och tränade i den mån jag hann. Jag tävlar i stavhopp och tänkte att jag hade kunnat fortsätta tävla och träna även efter att tjänstgöringen börjat. På grund av corona har det däremot varit svårt.

Till en början funderade han också på reservofficerskursen som alternativ, men på grund av corona hade han inte kunnat träna tillräckligt mycket och målmedvetet. Halvårstjänstgöringen var till slut ett bättre alternativ. 

− Mitt mål är i vilket fall som helst att genomföra militärtjänsten så väl som jag bara kan från början till slut.

Längre ledigheter än vanligt under coronatiden

Provianteringen får beröm av Santtu Räsänen:

− Bäst av allt var absolut maten i Onttola, den var som en gåva från himlen. Jag tycker också om ledighetsrytmerna under coronatiden, man hinner göra mer under längre ledigheter, även om de långa stängningarna också varit jobbiga.

Under coronatiden har han tillbringat mycket tid med de andra beväringarna. 

− De andra stugkamraterna blir goda vänner och även som familjemedlemmar under värnplikten.

Vad skulle man kunna önska sig mer av tjänstgöringstiden? 

− Försvarsmakten skulle kunna ordna OS eller skicklighetstävlingar mellan olika kompanier. Då skulle man kunna skilja agnarna från vetet.

Artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Ruotuväki.

Text: Daniel Harakka 
Bild: Ilmari Kukkonen

Läs mer: Försvar och beväringstjänst | Gränsbevakningsväsendet (raja.fi).