Till havs Gränsbevakningsväsendet övervakar den ekonomiska zonen och undervattensinfrastrukturen i Finska viken

Under de kommande åren kommer kapaciteten för såväl gränssäkerheten som sjöräddningen och bekämpningen av miljöskador att utvecklas vidare, särskilt i förhållanden i öppet hav efter att fartygen i klass VL2025 tagits i tjänst.

Förmågan att operera med tung kapacitet på öppet hav har inte något värde i sig, utan den bör bygga på de lagstadgade uppgifterna och på bemötandet av utmaningarna i verksamhetsmiljön. I den förändrade och allt mer spända verksamhetsmiljön i Östersjön ska Gränsbevakningsväsendets sjöbevakningssektioner förutom att trygga den territoriella integriteten, ordna nödbogsering, bekämpa oljeskador på öppet hav och rädda människoliv även kunna övervaka Finlands ekonomiska zon och efterlevnaden av lagstiftningen om den ekonomiska zonen.

Den ekonomiska zonen är en del av de internationella vattnen, där en kuststats lagstiftning tillämpas mycket restriktivt och nästan uteslutande på utnyttjandet av havsbottnen. Enligt finsk lagstiftning är Gränsbevakningsväsendet den enda behöriga tillsynsmyndigheten inom den ekonomiska zonen.

Sjöbevakningssektionen kan operera på havsbottnen med hjälp av egen kapacitet, med antingen dykare eller olika tekniska hjälpmedel.

Lägesbild av konstruktionerna på havsbottnen

På havsbottnen i den del av Finska viken som ligger inom Finlands ekonomiska zon finns en betydande mängd både finländsk och utländsk infrastruktur. De finländska förbindelserna för energiöverföring och datakommunikation utgör till alla delar kritisk undervattensinfrastruktur (CUI).

Att rubba denna infrastruktur eller på annat sätt utnyttja havsbottnen inom den ekonomiska zonen kräver tillstånd. Övervakningsuppgiften förutsätter att sjöbevakningssektionen tillsammans med infrastrukturens ägare upprätthåller en lägesbild av de konstruktioner som ligger på havsbottnen.

Sjöbevakningssektionen övervakar också ytfartygens rörelser kring infrastrukturen och ingriper i verksamhet som strider mot lagen om Finlands ekonomiska zon.
Vid behov kan sjöbevakningssektionen operera på havsbottnen med hjälp av egen kapacitet, med antingen dykare eller olika tekniska hjälpmedel.

Ett sätt att bemöta kraven på kritisk undervattensinfrastruktur är att öka den nationella resiliensen när det gäller förmågan att snabbt reparera eventuella skador på infrastrukturen, vilket operativt sett kan anses vara en del av den kommersiella driften av infrastrukturen.

Kraftledningen är en del av kritisk infrastruktur.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att alla uppgifter som hänför sig till Gränsbevakningsväsendets marina säkerhet och sjösäkerheten förutsätter handlingsförmåga på öppet hav under alla förhållanden i Östersjön.

Gränsbevakningsväsendets kapacitet i Östersjöns föränderliga verksamhetsmiljö kommer att öka ytterligare när de nya bevakningsfartygen tas i bruk. Gränsbevakningsväsendet kommer även i fortsättningen att kunna göra en omfattande insats i situationer som rör den marina säkerheten.

Text: Kommendör Mikko Hirvi, biträdande kommendör vid Finska vikens sjöbevakningssektion.