På land Gränsbevakarna från Ishavets stränder
Efter inbördeskriget var den finska gränsbevakningen synnerligen bristfällig. Civilbefolkningens olagliga gränsöverskridningar var vardagliga och särskilt i Lapplands glesbebyggda områden var en stor del av gränsen nästan helt obevakad. Petsamoområdet var mycket unikt, eftersom det på grund av sin norra position var ett mycket avlägset, men tack vare kontakten med Ishavet och senare även gruvindustrin, ett mycket viktigt område för Finland.
I slutet av år 1920 bestämde riksdagen att Petsamoområdet, som man fått från Ryssland i fredsfördraget i Tartu, skulle tillhöra Lapplands gränsbevakningssektion. Visserligen dröjde det inte länge tills Petsamo avdelning började avskilja sig till en egen gränsbevakningssektion, som omfattade cirka 300 män.
I början fanns en man, ett vapen och en gräns
De inledande tiderna för Petsamo gränsbevakningssektion var inte särskilt smickrande. Gränsbevakningssektionen omfattade Petsamo och Salmijärvi kompanier, vars totala styrka var cirka 110–130 män. I dessa kompanier var matens kvalitet ofta bristfällig och i början hamnade gränsbevakarna skaffa åtminstone en del av maten själv. Därtill var en stor del av utrustningen av ryskt ursprung och ytterligare utrustning var inte tillgänglig. Svåra omständigheter, mångtaliga sjukdomar samt små sammandrabbningar vid gränsen krävde livet av tiotals gränsbevakare, för att inte tala om krigstiden. Därtill försvagade kylan kombinerat med de stora avstånden gränsbevakningssektionens funktionsförmåga och kapacitet.
Trots de flera problemen i början lyckades Petsamo gränsbevakningssektion bra i sin uppgift att säkerställa Finlands kontakt med Ishavet. Förutom de små sammandrabbningarna lyckades man hålla situationen fridfull vid norra östgränsen och inga betydande hot mot Finlands säkerhet uppstod från den riktningen.
Petsamo gränsbevakarnas motorbåt ute på Ishavet
Gränsen bevakades på land och till havs
Även om Finlands strandlinje vid Ishavet inte någonsin var särskilt lång, var det ytterst viktigt för Gränsbevakningsväsendet att bevaka Ishavsvägen och hamnen i Linhammar. Under freden hade hamnen regelbunden civil trafik bland annat till Tyskland och Norge. Därtill agerade hamnen också som ett center för lokaltrafiken vid Ishavets strand. Det mest kända av de fartyg som användes för att bevaka havsområden på Ishavet var bevakningsfartyget Turja, som användes aktivt under åren 1928–1944.
Sovjetunionen bemannade hamnen i Linhammar under vinterkriget, men den överlämnades till Finland i samband med Moskvafreden som avslutade vinterkriget. Förutom detta var hamnen i Linhammar den enda hamnen som var öppen både i Finland och Sverige under mellanfreden. Genom hamnen kunde man bedriva utrikeshandel utan Tysklands eller Sovjetunionens ingripande. Hamnen bombades under fortsättningskriget av Storbritannien, men de allierade lyckades inte under något skede av kriget bemanna den. Finland eventuellt tvungen att ge upp hamnen och hela Petsamo i samband med mellanfreden i Moskva år 1944 som avslutade fortsättningskriget.
Text: Otto Haikola
Kommunikationsbeväring, GBVS
Bilder: Gränsmuseet
