Till havs Ett nytt landmärke för sjöfarare vid Kellonmeri

Stationens och tomtens historia har varit händelserik. Byggnaden, ursprungligen byggd utav tegel och betong, fungerade som en representativ och trovärdig grundpelare för lokala sjöfarten.

Stationen rymde i sig en låg boendevåning med gästutrymmen, samt en hög tornaktig del där staben för Uleåborgs sjöbevakningsområdets höll trupperna i styr för att utföra dess lagliga uppdrag. På den översta våningen satt den jourhavande och spanade havsområden med starka kikare dit vart ögat inte mera räckte. I annexbyggnaden fanns köket, sociala utrymmen och kontorsrum som betjänade sjöbevakningsstationens behov. Dessutom fanns det på tomten en hall för svävarfarkost, båtskjul och en liten röd strandbastu, som var stationens hjärta.

Färden till denna helhet har varit en långvarig resa. Under dessa år hade man även kämpat med luftproblem inomhus. Huvudbyggnaden hann man renovera efter en vattenskada för stora summor. För en stund såg allting bra ut.

De goda tiderna varade inte länge. Först hamnade man riva ner matsalsbyggnaden. Byggnaden hade sina egna problem. Så småningom började ändå folket i de nyrenoverade byggnaderna tillsjukna. Efter diverse undersökningar observerades föroreningar som kom från byggnadens grund. Detta gav en slutgiltig dom åt byggnaden. Även denna byggnad skulle rivas. Den nästa basen skulle bli en skivbyggnad som byggdes upp bredvid den gamla. Evakueringslokalen kom att tjäna stationens personal i hela sex år.

 

Nu då?

År efter år uppehöll man hopp vid stationen. Kanske detta år skulle vi få en ny station. Nyheterna var ej alltid de bästa möjliga, och man berättade även att finansieringen av en ny byggnad inte var i sikte. Virpiniemi var inte unik. Även andra Gränsbevakningens, av Senatfastigheter hyrda, var nära till stora renoveringar eller så skulle de rivas.

Under den senare hälften av 2023 ändrades situationen. Då kom de första byggarbetarna till tomten, och den gamla byggnaden försvann så småningom. Vid stationen svarades i telefonen från tidiga morgonen till sena kvällen då folk väntade bakom porten för att slippa in till byggområdet. Fastän man gjorde säkerhetsgranskingar för att kunna ge nycklar till området, så hamnade en del bli släppta in under bevakning.

Året skred på bland byggarbetsplatsens sång, och vardagen förändrades till renoveringsvardag. Detta hade ändå redan blivit inrotad i stationens kultur sedan länge, då man flyttat och renoverat med jämna mellanrum. Genom åren hade även verksamheten på andra sjöbevakningsstationer upphävts; Kemi och Kalajoki. Då Gränsbevakningsväsendet svarade på regeringens budgetnedskärningar, delades utrymmen med Räddningsverket. Under åren hade man hunnit se mycket, men nu såg man ett ljus i ändan av tunneln.

 

Utrymmen för vila och verksamhet

I december 2024 stod den 670 kvadratmeter stora byggnaden ståtligt på plats och var färdig för inflytten. Hela 4,5 miljoner euro hade gått åt projektet, men inte en ända av dem i onödan. Stationsbyggnaden som utnyttjade den nyaste tekniken blev klar inom tidtabellen. Tecken på denna teknik kan synas på husets tak, som präglas av en rad solpaneler. Utrymmen är även uttänkta för arbete och inkvartering av personalen, och nästan inga överloppsytor kan finnas. Den ena ändan av byggnaden är reserverad för kontorsutrymmen, medan inkvarteringsutrymmen ligger i den andra ändan. Mellan dessa kan man hitta omklädningsrum, tvätt utrymmen, ett gym och ett kök där man även har multifunktionsutrymme för möten och ätande.

Under byggnadsfasen uppdaterades även tomtensinfrastruktur. Hamnen förnyades till en modern och säker helhet, medan de nya tankningsstationerna ännu väntar på installation.

 

Den nya tidsepokens öppning

Stationens officiella öppning hölls i början av april. Möblemanget hade inte hunnit anlända i sin helhet, men med rask verksamhet och kvickt tänkande stod allting färdigt inför gästerna. Till de inbjudna hördes den biträdande chefen för Gränsbevakningsväsendet, konteramiral Tom Hanén och Västra Finlands sjöbevakningssektions kommendör, kommodor Marko Tuominen. Dessutom närvarade en grupp av representanter från de parter som deltog i projektet, samt representanter från diverse myndigheter och samarbetsparter.

Dagen öppnades med diverse tal, som alla gav bilden av att projektets genomförande hade skridit väldigt bra, och att liknande koncept kommer att använda is Gränsbevakningens andra byggnadsprojekt. Kommodor Tuominen tackade stationens personal för genomförandet, och amiral Hanén berättade i sitt tal lite om områdets historia. Även de lokala fick en lektion i historia, om hur allting hade startat med forna tiders svårheter och krig. Men från detta har allting utvecklats till det, som man i dag ser. Amiral Hanén förde tankarna till det, att denna nya byggnad var ett stark meddelande om att det finns absolut ett behov för en sjöbevakningsstation i Uleåborg även denna dag. Och så kommer det även att vara i framtiden.

Gästerna fick en genomgång om hela stationens funktioner och utrustning. Efter detta bjöd stationens värdinna Eija Annala åt gästerna en läcker laxsoppa med tillbehör. Med det samma slapp personalen äntligen att öppna stationens nya terrass, där ytterligt utrymme uppförts för maten.

Det trevliga vädret gjorde en utmärkt omständighet för detta varmsinnade tillfället, som senast firades dryga 70 år sedan. Men kommer denna nya station att vara lika länge – detta kan endast tiden svara på.

 

Skribent: Tuomo Pajula