Hoppa till innehåll

Till havs Den eviga kandidaten har som mål att vara en del av standardutrustningen på jobbet och hemma

Mikko Varjo som jobbar på Västra Finlands sjöbevakningssektion fick den tändande gnistan till sin karriär på Gränsbevakningsväsendet från sin kurskamrat på Försvarshögskolan. 14 år senare kan det vara dags att styra kosan mot karriärkursen.
19.6.2024 14.16
Mikko Varjo står framför en tv skärm.

När jag började vid Kadettskolan visste jag nästan ingenting om Gränsbevakningsväsendet, men rekryteringskampanjen av en gränsbevakare som råkade vara på samma kadettkurs var felfri. Efter tre års studier var det dags att packa ner mina prylar hemma i Egentliga Finland och åka till Ivalo för att utbilda spanare. Den ovannämnda gränsbevakaren började arbeta i Ivalo samtidigt - nu var gränsbevakaren en nybliven officer. Karriären bland värnpliktiga var i alla fall kort trots min bakgrund som avtalsbunden soldat och bara efter ett år var det dags att ta det första steget mot det slutliga målet som var i hembygden.

Efter de spännande åren som vaktofficerare i Kainuu sökte materialenheten vid GBVS en ny byråofficer i Åbo och en ny väg med materialförvaltning började. Den nya uppgiften motiverade mig eftersom det var lätt att cykla till jobbet, jag behövde inte längre köra bil mitt i natten genom Finland. Varje kväll slutade i den egna sängen intill partnern i stället för en säng i gemensam inkvartering.

Jag har själv kunnat påverka min egen karriär och dess innehåll genom att skapa min egen väg.

Det var naturligt att komma igång som ett proffs inom logistik, anskaffningar, definiering av krav och planering av livscykeln med allt som jag hade lärt mig i kadettskolan. Mitt lärdomsprov om vilka effekter som automatisering av gränskontroll har på ledningskulturen vid Gränsbevakningsväsendet har särskilt hjälpt mig att gå långt i livet. Man lär sig dock bäst i praktiskt arbete och det som underlättade inlärningen var den utmärkta lagandan mellan materialenhetens ledning och materialförvaltningsofficerare.

Jag tillbringade sju år med materialförvaltning tills jag gick över till staben för Västra Finlands sjöbevakningssektion i slutet av 2023, till sjöbyrån. Jag är verkligen tacksam för arbetsgivaren som har gjort det möjligt för mig att byta till ett helt nytt yrke redan tre gånger utan att byta arbetsgivaren. Man får inte glömma att varje byte sattes igång av den anställda själv. Och det där visar det bästa med karriären som en evig kandidat.

En pappa spelar golf med sin sön.

Från staben är det lätt att gå till familjens gemensamma hobbyer.

Jag har själv kunnat påverka min egen karriär och dess innehåll genom att skapa min egen väg. Jag har kunnat se mina små barn växa varje dag. Jag gladde också min partner när jag skottade den oerhörda snön i april under en kaffepaus då jag jobbade på hemmakontoret. Jag har kunnat lära mig mitt arbete eftersom det inte har kommit förflyttningar vartannat år till en ny verksamhetsmiljö. Eftersom jag har kunnat min uppgift väl hoppas jag att jag också har stött dem som jobbar omkring mig. 

Det går ett rykte att det nästa steget på den eviga kandidatens väg är karriärkursen som torde öppna dörren till den sista etappen i karriären. Vad kan den kommande kursen innehålla för att den skulle erbjuda kadettskolans ledningskunskaper för alla deltagare samt någonting konkret för chefer som har jobbat många år som utbildare, vaktofficerare, materialförvaltningsofficerare och piloter? Min egen önskan är att det finns mycket operativ planering och nätverksbyggande. Det sistnämnda är faktiskt det egentliga saltet i alla kurser.