Till havs Arbetar som en ledningscentralsoperator
Jag heter Christer Eklund och jag jobbar som ledningscentralsoperator i civil tjänst på sjöräddningscentralen i Åbo. Jag bor i Vasa. Till familjen hör frun och 4 barn samt en hund. Barnen är vuxna och har flugit från boet och bildat egna familjer. På sommaren trivs vi i Vasa skärgård där vi har en sommarstuga.
Under ungdomens dagar gillade jag att simma, spela fotboll m.m. Numera blir det vardagsmotion när man går ut och rastar hunden flera gånger om dagen. Till mina intressen hör även fiske ute i Kvarken. Största laxen som vi fått var ca. 15kg. På fritiden tar jag också emot radioexamina för kusttrafikcertifikat (Traficoms SRC-certifikat).
Min karriär startade 1980 när jag blev anställd som kock till Valsörarnas sjöbevakningsstation i Kvarken. Där fick jag tillbringa ca. 15 år innan jag blev förflyttad till ledningscentralen i Vasa. Speciellt med tiden på Valsörana var naturen. Man märkte de olika årstiderna på ett annat sätt en på land. Där lärde man sig hur havet en dag kan vara brutalt och nästa dag var havet spegelblankt. Våren var finaste tiden med alla fåglar som kom tillbaka efter en lång vinter.
Efter åren på Valsörarna fick jag möjlighet att skola om mig till signalist 1995. När skolningen var klar började jag jobba på Ledningscentralen/Sjöräddningsundercentralen i Vasa, som var i samband med staben för Bottniskavikens sjöbevaknings sektion. När sen MRSC Vasa 2011 lades ner var det bara att flytta med till MRCC Åbo. Arbetsresan förlängdes från 2km till 330km.
Den tid man jobbat på sjöräddnings centralerna har man varit med om massa olika sjöräddnings uppdrag som för det mesta slutat lyckligt men även en del såna uppdrag var människor har mist sina liv. Dessa uppdrag måste man bara leva med. Med bra team arbete så jobbar man sig över dessa olyckliga fall och stöttar varandra så att man kan återgå till en normal vardag.
Minnesvärda händelser under karriären är så många att det skulle bli till en hel bok, men nåt som verkligen har fastnat i minnet är från första tiden på Valsörarna. Naturen och årstidsväxlingarna samt hur mödosamt det var ibland att göra manskapsbyte. Emellanåt var det manskapsbyten med helikopter och emellanåt med hydrokopter. För det mesta var det ändå med båt på sommaren och skoter på vintern.
En annan händelse som man minns är när Eira gick på grund syd på Nordvalen i Kvarken. Man såg Eira där hon stod på grund från dejourstornet på station. Olyckan orsakade ett stort oljeläckage som satte sina spår i den känsliga naturen i det nuvarande världsarvsområdet.
Efter drygt 40 år i Gränsbevakningens tjänst närmar sig slutet men eftersom att jag innehar en civil tjänst måste jag ännu nöta på riksväg 8 i åtminstone ett år ännu, sen blir det att njuta av lediga dagar ute på Torskäret i Vasa skärgård.
Joke kvitterar!
Christer Eklund
