Till havs När ett larmuppdrag kommer

De arbetsuppgifter man som bäst höll på med sätts åt sidan för en stund, och stegen styrs i stället mot stationsbyggnadens allmänna kontor. Där, i kartapplikationen som lyser på väggen, syns redan den exakta positionen för larmuppdraget. Vid det här laget har också ledningscentralen försäkrat sig om att personalen på stationen har fått larmet till sina radiotelefoner, och samtidigt gett en snabb översikt över uppdragets karaktär.

På ett par minuter har alla som fått larmet kommit till kontoret. Då påbörjas en kort, men ack så viktig briefing. De gamla, erfarna sjöbevakarrävarna kan tack vare sin gedigna lokalkännedom tala om vilken rutt som är den bästa för att ta sig till platsen för larmet. Man måste beakta förhållandena där, såsom vädret i området, vattendjupet samt grynnor och stenar i närheten. Eftersom varje uppdrag är unikt, är det också många andra faktorer som påverkar med vilken båt, utrustning och intensitet man ger sig av mot platsen.

En ruttplan har gjorts upp, och nu när alla som ska iväg har klart för sig vilken sorts uppdrag det är fråga om, börjar alla raskt utrusta sig och klä på sig. De personliga skåpen för kläder och utrustning som finns på stationen gör att även denna process endast tar ett par minuter. Nu är tjänstemännen redan på väg mot båtarna. Från förrådet bredvid båtarna tar de dessutom med sig personliga torrdräkter. Med väskan med torrdräkten i hand är det sedan bara att ta några få steg fram till båten.

Båtarna vid stationen är alltid startklara, så det är bara att starta motorerna och kasta loss. Till sist meddelar man ledningscentralen att man är på väg mot platsen för larmet, och ger en uppskattning av när man kommer att vara framme. Mot nya uppdrag!

Nagu sjöbevakningsstation
Yngre sjöbevakare
Teemu Viitaniemi